All cancer behandlas inte på samma sätt. Vilken behandling läkaren väljer beror på vilken sorts cancer det rör sig om och hur långt framskriden den är. Olika behandlingar kombineras också på olika sätt för att ge så bra effekt som möjligt.
De fyra vanligaste behandlingsmetoderna är operation, strålterapi, kemoterapi och hormonterapi. Exempel på nyare behandlingar är biologisk terapi och genterapi.
Operation
Cancer som inte har hunnit sprida sig behandlas vanligen genom operation. Tumören tas bort tillsammans med en bit av den friska vävnaden runt omkring. För att förhindra att cancern sprider sig tar man ibland bort ett större område av omkringliggande vävnad, blodkärl och lymfvävnad. Om det fortfarande finns risk att cancern spridit sig i omkringliggande vävnad kan operationen kombineras med kemoterapi och strålterapi.
Operation är också ett sätt att ställa diagnos. Det är först när man har ett vävnadsprov, en så kallad biopsi, från tumören som det går att avgöra exakt vilken sorts cancer det rör sig om.
Strålterapi
Strålbehandling används både som botande och lindrande behandling. Strålterapi nyttjas för att döda cancerceller som inte går att operera, eller i kombination med operation för att förhindra att cancern sprider sig. Vid strålterapi används joniserande strålning eller radioaktivt material. Strålningen, som påminner om röntgenstrålning, är smärtfri och riktas direkt mot tumören. På så sätt ser man till att frisk vävnad skadas så lite som möjligt. En variant av strålterapi är brakyterapi där man placerar en liten bit radioaktivt ämne direkt i cancertumörern eller i närheten av den.
Cellerna dör inte förrän de försöker dela sig. Därför kan det ta dagar, veckor eller till och med månader innan man ser behandlingens sammantagna effekter.
Kemoterapi/cellgiftsbehandling
Kemoterapi påverkar hela kroppen och är en effektiv metod för att förhindra att cancern sprids till andra kroppsdelar. Kemoterapi ges i form av tabletter eller injektioner. Läkemedlen som används är cytotoxiska, eller celldödande, och dödar alla celler som delar sig. Eftersom cancerceller delar sig mycket snabbare än andra celler dödar kemoterapin huvudsakligen cancerceller. Det går inte att förhindra att även friska celler dör under behandlingen. Därför kan kemoterapin orsaka biverkningar. Kemoterapi kallas också för cytostatika eller i dagligt tal för cellgiftsbehandling.
Hormonterapi
Vissa tumörer är beroende av en viss sorts hormon för att kunna växa. Exempelvis kan cancertumörer i bröstet behöva det kvinnliga hormonet östrogen medan cancertumörer i prostata kan behöva det manliga hormonet testosteron. Genom att blockera kroppens egna hormoner med hjälp av läkemedel kan man hejda tumörens utveckling. Ett annat sätt är att operera bort de organ som producerar hormonet.
Biologisk terapi
Biologisk terapi kallas också immunterapi eller bioterapi. Bioterapi kan verka genom att aktivera kroppens immunsystem så att det bekämpar cancerceller. Andra typer av bioterapi blockerar vissa gener och biologiska substanser så att tumörcellen inte kan växa.